torsdag 23 augusti 2012

'Riddaren' i nöden!


Jag vet inte om det bara är jag… Men det här med att få till en god och nyttig middag när man kommer hem från jobbet, med tre hungriga och trötta barn, har inte varit en lätt match. Idérikedomen har varit ’nada’ och jag har verkligen kört fast i köttfärs- och falukorvsträsket. När jag nu skulle börja jobba efter semestern kände jag att – det här måste lösas på något sätt. Jag satte mig framför datorn för att leta efter matsedlar med förhoppningsvis inköpslistor, men hittade inget som jag riktigt nappade på.

Det här med att köpa en färdig matkasse är säkert helt fantastiskt, men det är inte riktigt min grej och dessutom är jag för snål!


Sedan en dag hände det! Mina ögon föll på en nyutkommen kokbok av Emma Hamberg och Anette Rosvall. Den heter ’Din Matkasse’ och går ut på att du själv köper maten till 16 redan bestämda veckomenyer (fem dagar). Alla matsedlar är anpassade för våra fyra årstider. ’Det här låter ju inte så unikt’, kanske du tänker. Men boken är helt suverän!!


Varje vecka följs av en inköpslista med tillhörande QR-kod. Så SMART! Det var bara att ladda ner en QR-läsare i min intelligenta lilla telefon och skanna in inköpslistorna. Vips, jaa, VIPS – på max fem minuter hade jag 16 olika inköpslistor i mobilen. Jag var helt såld! Nu fattades bara att middagarna skulle vara goda också.


I måndags var jag och handlade veckans alla ingredienser och har lagat middag enligt kokboken sedan dess. Med glädje har jag smakat av veckans måltider. Morotssoppan i går var helt underbar att jag till och med skrapade ur grytan med slickepott;) Jag tar ingen ära för detta, följde ju bara receptet… Jag har även fått (nästan) hela familjen att med glädje äta kikärtor! Helt otroligt.


På menyn idag var det ångad lax med slantade morötter och potatis med vitlökssmör och persilja. Mmmm, laxen bara smälte i munnen.


 Ja, nu har jag nog gjort reklam så det räcker. Men jag kan inte göra annat än att rekommendera boken. Den är värd vart enda öre. Ja, jag hade med glädje betalat det dubbla.

Väl mött i middagsträsket.

torsdag 16 augusti 2012

Getting dirt under my nails…


 
I surely have my ups and downs when it comes to gardening, my green house, getting rid of weeds, etc. Each fall I say to myself: ‘Next year I’ll take a break.’ But when the rays of spring start to shine, something inside of me comes to life and once again I feel the urge to plant some seeds. It’s always so fascinating and it’s a miracle every time to see when the seeds start to grow!


This year my ambitions have not been that high. Sure, I have planted some potatoes, beans, lettuce, dill and carrots. But I can honestly say that it’s not going that great – it lacks a great deal of both love and care... However, I am already trying to prepare for an upcoming year of gardening, and hopefully a greater harvest than this year.


Until a week ago, we had an old barn in our back yard. It has served several masters during it’s 140 years, a clog maker, my husbands motorcycle, our children’s joinery workshop, and storage for both gardening tools and lawn mowers. But it came to the point when we felt the barn needed to come to a rest. There were holes in the roof and every time we walked in on the wobbly floor, it felt like a risk. It was time for the ground it stood on to serve another purpose – a vegetable garden!

In about 24 hours the barn was nothing but a memory, except for blisters in my hands and aching muscles... The day after, we started to lay the foundation for the green house and I hope for many years of both tomatoe- and cucumber harvests.


There’s still lots of sketching to be done in regards to the sorrounding areas. I do have a few thoughts in my ‘little head’, they just haven’t come out yet on paper. Moreover, my husband usually comes up with such great ideas! I’ll wait and see what he has to say.



Probably not a bad idea to give my little helper a bath before bedtime... (ps. her mother is not to blame for the ’pretty’ nailpolish;)


Until we meet again, be blessed!

Smuts under naglarna...

 

Visst går det i vågor det där med trädgårdsarbete, växthus, ogräsrensning och grönsaksland. Varje höst säger jag till mig själv: ’Nästa år tar jag nog en paus.’ Men när våren kommer väcks något till liv och jag känner suget av att sätta de små fröna i jord för att se om jag kan få något att gro. Det är alltid lika fascinerande och varje gång känns det som ett under!




I år har jag inte haft så stora ambitioner. Visst har jag satt lite potatis, bönor, sallad, dill och morötter. Men i ärlighetens namn går det inte så bra – det fattas en stor dos av kärlek och omsorg… Däremot försöker jag ladda för ett kommande odlingsår av förhoppningsvis både större ambitioner och skörd.


Tills för en vecka sedan har det stått en bod på vår baksida. Under ca 140 år har den tjänat många herrar, bl.a. en träskomakare, min mans motorcykel, våra barns snickeriverkstad, samt förvaring för diverse trädgårdsredskap och gräsklippare. Men det kom en dag då vi kände att den hade tjänat färdigt. Det var hål i taket och det kändes riskfyllt varje gång man gick in på det svajiga golvet. Det blev alltså dags för boden att gå i graven och låta marken den stått på tjäna nya syften – en odlingsoas!



På drygt ett dygn från det att första takpannan kastades av, var boden ett minne blott. Däremot gjorde den sig påmind i både blåsor i händerna och härligt värkande muskler. Dagen efter började vi lägga grunden för ett växthus och jag hoppas på många år av bl.a. tomat- och gurkskörd.


Mycket återstår i skissandet av den resterande marken runtomkring. Jag har en hel del tankar om hur jag vill ha det, men de har inte kommit ut ur min ’lilla hjärna’ än. Dessutom brukar min man ha många lysande ideér som jag själv aldrig skulle komma på!





Vore kanske en god idé att ge min lilla hjälpreda ett litet bad framåt kvällningen… (ps. Hennes mor är inte skuld till det ’fina’ nagellacket;)




Tills vi ses nästa gång, var välsignad!


lördag 11 augusti 2012



Mitt första blogginlägg – hur ska jag skriva det…? Det känns faktiskt som ett sorts ’stage dive’ ut i cyberrymden. Ska jag väga mina ord på en våg av guld, eller ska jag bara sätta på lite skön musik och låta ’hjärtat flöda’? Jag väljer det sistnämnda och hälsar just dig välkommen hit!

Lena Hugosson – en blogg, kanske du tänker. Jag vägen hit har inte varit självklar, men efter mycket uppmuntran från kära vänner har jag nu tagit steget att välja detta forum för att dela med mig av det som inspirerar mig och ger mig ny energi. Min förhoppning är att detta ska på ett eller annat sätt sprida sig vidare och smitta av sig på eventuella läsare.

Bloggen har jag som du ser gett namnet ’my Haven’, min oas. Jag bestämde mig för det namnet bara för en vecka sedan då min man ledde söndagens gudstjänst. Han pratade om att vi alla behöver våra oaser där vi kan andas ut och insupa ny energi. Jag kan bara instämma och jag har under de senaste åren insett vikten av att hitta en eller flera sådana.

Mina oaser har nästan uteslutande med någon form av skapande att göra. Det kan t.ex. vara att sätta en pensel i handen, men framför allt att sätta mig bakom min symaskin med famnen full av vackra tyger. Jag är fast biten av quiltning och lappteknik och det blir nog först och främst detta jag kommer att dela med mig av på den här bloggen.

Än en gång känn dig varmt välkommen!