torsdag 26 december 2013

Tillökning i butiken!


Så här i juletid har vi fått lite tillökning i butiken. Dels har det kommit lite fler mysiga barntyger, som bl.a. går i ugglornas tecken! Ta dig gärna en titt.

Men först och främst har jag lagt till en ny produkt i kategorin 'färdigsytt' som jag är extra inspirerad över.


När vår mellandotter kom till oss ifrån Indien, fick hon en gosig liten docka som var gjord i det lenaste, mysigaste och gosigaste tyget du kan tänka dig. Denna docka blev en stor favorit och blev en ständig följeslagare under flera år. Tyget den var sydd i var då något nytt för mig, men nu har det blivit en favorit även för mig.


Därför är min tanke att sy upp babyfiltar på beställning, gjorda i bl.a. detta gosiga tyg.


Ena sidan på filten kan kunden välja minkytyget i antingen orange, rosa, turkos eller brun och på den andra sidan vilket mönstrat bomullstyg som helst ur Quiltmakeriets webshop.


Vill man sedan göra filten ännu mer unik, kan man få bebisens namn applicerad på filten - precis som namnet Noah här ovanför!

Hoppas dessa kan bli favoritfiltar hos några små bebisar ute i Sveriges avlånga land.

Ha nu en skön avslutning på detta året och en god början på år 2014!

lördag 21 december 2013

En ragquilt till mor...


När min älskade mamma önskade sig en ragquilt att krypa under så här i vintermörkret, tog det inte lång tid innan jag skred till verket. Tygerna fick hon välja själv av det jag hade i butiken och valet hamnade på en layer cake av Blackbird Designs.


Jag vet att jag tidigare bloggat om min första ragquilt och redan när den var färdig var jag sugen på att göra en till. Vill du veta hur man gör, kan du klicka på länken här ovan.


Till skillnad från den första ragquilten jag gjorde, sydde jag ett par extra vändor på varje kvadrat, eftersom jag inte blev helt nöjd med hur vadden hölls på plats i tvättmaskinen och i tumlaren. Denna gång blev det så mycket bättre!


Igår fick mor ta med sig quilten hem och förhoppningsvis har hon nu tänt en liten brasa i sin kakelugn och satt sig tillrätta i sin fåtölj - inslagen i hantverket.


Här hemma hos oss är toasten förberedd och snart ska vi göra dagens aktivitetskalender. Vi ska bädda upp framför TV:n, med godis, chips, täcken och pyjamas - för här ska ses en mysig julfilm och sovas framför TV:n! Alla fem av oss!


Vi gör det vi kan för att få julen att bli så mysig som den bara kan bli!

Ha nu en härlig jul och ett gott nytt år! Och ni... var rädda om varandra!

söndag 8 december 2013

Julgransletardag!


Till ljudet av 'Last Christmas', den gamla julklassikern, styrde vi igår kosan mot föräldragården för att skrida till verket med dagens adventskalenderuppdrag - leta julgranar! Stormen Sven lyste med sin frånvaro och vädret var på topp!


Väskan var packad med varm choklad, korv med bröd, lite kaffe och lussekatter. Kändes som det skulle bli en dag att minnas och njuta av ett bra tag framöver. Ännu roligare var det att barnens kusiner med familj beslutat sig för att ansluta till 'gruppen'.


Att all snö höjde mysfaktorn med si så där 200% var det ingen tvekan om, men att hitta en passande julgran under detta vita täcke blev helt plötsligt en riktig utmaning. Tur att mannen min har ett extra fint 'julgransletaröga'!


Så snart vi kom fram till skogen tände vi en liten brasa. Medan den jobbade fram fint glöd för grillning pulsade vi ut i skog och mark för att hitta de optimala julgranarna. Ska sanningen fram så kände jag mina begränsningar ganska så snart och gav all min förhoppning till min käraste.


Och han lyckades hitta den finaste granen! Tät, hög och ståtlig. Ser fram emot att låta den få flytta in och fylla huset med ännu mer förväntan och stämning.

Tänker inte vänta tills dagen före dopparedagen. Den saken är då säker!

fredag 6 december 2013

Livet återvänder...


Fredagsmysstassen är på plats och jag dimper ner i soffan en stund och känner glädje över att livet har börjat återvända. De flesta av den senaste cellgiftsbehandlingens ovälkomna följeslagare har gett sig av och jag känner mig nästan 'som vanligt'.


Om en stund åker vi till den lokala pizzerian och hämtar lite kebab och laddar för finalen i Idol. Det är nämligen ingrediensen i dagens 'lucka' i vår aktivitetskalender. Men allt 'mindre roligt' som händer i vår familj just nu, ville vi satsa lite extra på den här julen och vår tid tillsammans. Då kom tanken på att göra en aktivitetskalender!


Varje dag turas barnen om att öppna dagens lucka. Det är inte alltid så stora saker som står 'på menyn', huvudsaken är att vi gör det tillsammans och att det blir en mysig familjestund. Hitintills har kalendern bestått av bl.a. lussebullebak, glöggmys, bygge av pepparkakshus, julfest och pussel.


Idag har varit en lugn och skön dag då jag softat med min minsta tjej. Jag har till och med tillbringat en stund i ateljén. Som sällskap tog jag med mig Göran Borg och Yogendra 'Yogi' Singh Thakur i form av ljudboken 'Dimma över Darjeeling'. En underbar bok där författaren lyckats beskriva Indien och dess miljöer och människor så fantastiskt bra att det nästan doftar genom hörlurarna.


Vill du ha en härlig bok så här till kommande julledigheten, vill jag varmt rekommendera både denna, samt dess föregångare 'Delhis vackraste händer'. Ett tips är att läsa dem i ordningsföljd;)

Ha nu en mysig kväll var du än befinner dig och...

...var rädda om varandra!

tisdag 26 november 2013

Det sitter på djupet...


Det sitter inte på utsidan.

Jo, håret gör det visserligen, men känslan när hårtrimmern startades och sattes mot min hjässa kom ur det allra djupaste. Det har alltså hänt. Cellgifterna har nu gett sig på de snabbt delande cellerna i min kropp och till den gruppen hör hårcellerna.

Det var i onsdags jag upptäckte det. Jag satt den kvällen uppkrupen i soffan under en quilt och läste en god bok. Av en vana drog jag handen genom håret och upptäckte något nytt - mängden hår som fanns kvar i min hand...

Det spelar ingen roll hur mycket man förbereder sig mentalt för vissa saker. När det väl händer är man ändå inte beredd. Helt plötsligt blev det ännu mer på riktigt. En av biverkningarna jag visste skulle komma 'som ett brev på posten' hade lyst med sin frånvaro. Nästan så jag tänkte att - det händer kanske inte mig!

Jag är så tacksam över hjälpen jag fick att ta steget. Min kära svärmor kom hem till mig och fick nog dra det tyngsta lasset - hålla i maskinen. Även här var det troligtvis jobbigare att 'stå utanför' än att, som jag, befinna mig mitt i. Jag har ju levt med tanken i många veckor, ja, flera månader.

Efter en kopp kaffe och gott fika som svärmor hade med sig, satte jag mig på en stol i köket. Barnen var i skolan, men hade fått välja om de ville vara med eller inte. Det ville de inte;) Dock var jag mån om att förbereda dem på det som skulle ske, så omställningen blev så lindrig som möjligt.

Jag blundade...
Tog ett djupt andetag...
Och sa:

'Nu kör vi!"

Jag tror inte jag tittade upp förrän hon var helt färdig. Ville inte se, ville inte känna.

Jag har vid flera svåra tillfällen under min sjukdoms gång gjort en sak som hjälpt mig få perspektiv på tillvaron. Även denna gång gjorde jag detsamma.


I mitt inre, la jag mitt liv i en hand och mitt hår i den andra. Ja, då spelar ju lite hår ingen roll. Jag tröstar både mina barn och mig själv med att - till sommaren kommer det tillbaka. Och jag har livet i behåll.

Så här i efterhand känns det inte alls så farligt. Jag har inte gråtit en tår, snarare lett åt mig i spegeln. Jag blev helt plötsligt någon annan - kanske något kaxigare till utseendet. Blir lite påmind om bilden av Sinead O'Connor från början av 1990-talet. Hon som sjöng 'Nothing compares 2 U' ni vet.

Det är faktiskt till och med så att den här händelsen har gjort mig starkare. Även detta har jag klarat av! Jag vägrar känna mig som ett offer och 'gå i dvala' tills allt är över. Jag kommer fortfarande finnas där ute i samhället och bära 'huvudet högt' - med eller utan hår.

Samma kväll som håret åkte av, lånade jag min svägerskas overlockmaskin och sydde 'tuber' att ha på huvudet. Dels för att det är lite kallt och för att peruken som står i garderoben, ja, den får nog stå kvar där. Den versionen och jag har inte riktigt 'klickat' och kommer nog aldrig att göra det.

 
Idag har jag varit på Onkologen och fått behandling nummer två. Samma visa som för tre veckor sedan. Det är just nu uppror inombords, men jag hoppas att jag ska klara denna omgång lika bra som förra.

Läkaren trodde så - så det väljer jag också att göra!

torsdag 14 november 2013

En duffle bag!

 
När vi under höstlovet 'drog väster ut', var det lite extra roligt att packa väskan. Jag fick nämligen använda min nya duffle bag för första gången. Jag hade precis sytt färdigt den och den bara ville följa med!


Jag såg den här väska, med tillhörande mönster, när jag var på quiltmässan i Houston förra hösten. Den tilltalade mig skarpt och lades till på min 'att-göra-lista'. När jag i våras köpte in lite produkter till min butik var detta mönster ett självklart val.


Det som är så bra med väskan är att den är anpassad till att ha som handbagage på flyget. Fiffigt värre;)

Nu ville jag inte bara sy väskan för 'egen vinning' utan den är tänkt att ha som display i min butik. Dels för att kunder ska kunna se den i färdigt skick och sen ville jag prova att sy efter mönstret. För att få lite bättre koll på 'läget', så att säga. Jag kan ju inte ha mönster i butiken som jag själv inte har riktigt koll på, eller hur?

 
Nu har jag lite bättre koll, men det var allt lite pilligt och krävde en hel del hjärngympa. Men sånt gillar ju jag!

Vill du ha ett roligt projekt nu i höstmörkret, kan jag verkligen rekommendera detta mönster. Tygerna jag har använt mig av finns också i butiken. Man behöver alltså inte bara sy quiltar av quilttyger, så att säga;)


Nu får du ha en riktigt fin dag! Det tänker jag ha. Dels har jag en mysdag med min treåring och sen ska vi åka till mitt jobb och hälsa på i eftermiddag! Gott fika väntar, har jag hört...

Mums!

tisdag 12 november 2013

En tickande bomb...


Många fina människor har under den senaste veckan hört av sig till mig och undrat hur jag mår. Tack för er omsorg och att ni har mig i era tankar... Det värmer!

Det är nämligen precis en vecka sedan jag 'kopplades upp' och började cellgiftsbehandlingen för min bröstcancer.

Tre påsar med cytostatika hängdes upp på en ställning och droppe för droppe leddes detta gift in i min kropp. En känsla av kapitulering fanns över mig den förmiddagen. Jag ville så gärna slippa, men visste att det trots allt var för mitt eget bästa. Min kropp ska nu under ett halvår successivt brytas ner för att sedan byggas upp igen - allt detta för att öka oddsen för mig att få leva ett långt och friskt liv.


De första dagarna kändes det som om jag hade en tickande bomb i kroppen, en bomb som vilken sekund som helst skulle detonera och 'ta över'. Ge mig biverkningar som jag fasat för... men det blev inte riktigt så. Jag ska inte säga att de lyste 'med sin frånvaro', men min kropp reagerade inte alls lika starkt som jag trodde den skulle göra. Jag är innerligt tacksam!

Nu har känslan av den 'odetonerade bomben' bytts ut mot en annan. En märklig trötthet har kommit över mig och det känns som om något i min kropp äter kraft och hälsa - inifrån och ut. Men det är väl så det ska vara - och kommer att vara en tid framöver... Även här gäller det att inse fakta, men också att göra ett aktivt val. Att försöka fokusera på det positiva och den glädje de små händelserna i vardagen ger...

Jag kommer att hålla hårt i den kraft jag har. Hålla hårt i drömmen om en fin adventstid. Jag vill planera för en mysig jul tillsammans med min älskade familj. Jag vill längta till lussebak, julgran och 1000-bitarspussel under jullovet.

Hoppas och ber att det kommer bli så!

måndag 4 november 2013

En ny barnquilt!

 

Kommer du ihåg quilten jag sydde till 'Prins P'? I det bloginlägget nämnde jag att jag först började sy en lite mer flickig variant, som sen fick hamna på 'ufo-hyllan'. Det kom ju ut en liten prins:)

 
Först var min tanke att lägga ut den i min webshop till försäljning, men en kväll kom jag på andra tankar.


När mina två äldsta döttrar hade kurat upp sig i TV-soffan under var sin quilt, hörde jag min lilltös säga: "Men mamma... jag har ju ingen:(" Att lägga den blivande barnquilten i webshopen efter den kommentaren var helt plötsligt otänkbart!

Klart tjejen skulle ha en egen!


Kort därefter skred jag till verket och tack vare att jag redan kommit en bra bit på väg, tog det inte så många dagar innan hon fick en alldeles egen quilt att krypa under. Det leende som fyllde hennes ansikte - ja, det skulle jag kunna sy 100 quiltar för att se igen! Det värmde mitt lilla modershjärta...


Om du tycker om tygerna jag använt mig av, finns det några tygbuntar i webshopen. En i grönt/blått, en i rosa/rött och en i gult/brunt. Det finns bara en bunt av varje, så först till kvarn!

Lyckans den som hinner först;)

fredag 25 oktober 2013

Vi drar västerut!


För exakt ett år sedan hade jag tusen fjärilar i magen. Passet var fixat och väskan packad. Jag skulle flyga västerut till världens största quiltmässa. Houston var målet och hyrbilen och jag skulle 'hålla ihop' och se oss omkring i den stora vida världen.


Det var en mäktig upplevelse! Över 60,000 quiltnördar och så lilla 'jag'. Ibland kan jag titta tillbaka på mina bloginlägg från den resan och drömma mig tillbaka. Nu känns det nästan lite overkligt att jag gjorde det! Följde du inte med mig på den resan är du välkommen att uppleva den i efterhand. Kolla bara in mina inlägg från oktober/november förra året...


Nu får jag istället följa 'alla andras' inlägg på bloggar, Instagram och Facebook. Ja, för precis som mina barn säger ibland, så är ALLA ANDRA där! Det är bara jag som får stanna hemma;)

Men i år kommer jag få vara med och fira min yngsta dotters treårsdag. Det missade jag ju förra året. Sen får jag tillbringa ett helt höstlov med mina flickor. Vad ska vi hitta på då? Jo, vi packar väskan och drar västerut! Men inte lika långt den här gången...

Vargön är ju inte helt fel det heller!

måndag 21 oktober 2013

Se sanningen i vitögat!


Ja, nu finns det nog inget annat alternativ än att se sanningen i vitögat. I och med helgens tur med vår husvagn får vi nog inse att säsongen är över för den här gången. Fast jag måste nog säga att vi sugit ut så mycket vi kunnat - 38 nätter har vi kommit upp i under denna säsong.


En tur så här på hösten är något visst. Man behöver inte alltid åka så långt, utan det är bara gott att få komma iväg och umgås lite som familj - känna lugnet och koppla ifrån 'verkligheten' en smula.


Våra barn har vuxit som aldrig förr under sommaren, så vi hade ett och ett annat på vår inhandlingslista. När våra två stora tjejer dessutom blev överraskade med ett biobesök, ja då blev lyckan total!

 
Lördagens morgon var något alldeles extra. När jag vaknade gick jag en sväng utmed Helgasjöns strand och solen höll som bäst på att gå upp. Frosten låg som ett silvrigt täcke över marken och dimman låg tät över vattnet. Det var magiskt! Alla foton i detta inlägg (förutom det sista) är taget denna morgon.


På 'hälsofronten' har jag fått lite fler besked om vad som väntar mig vad gäller behandlingar för min cancer. Efter höstlovet sätter vi igång med cellgifter. Glad att jag får tillbringa höstlovet tillsammans med mina barn så frisk jag kan. Hur jag kommer att reagera på den kommande behandlingen, ja, det är ju ingen som vet...


Ni som följer mig på Instagram har säkert sett att jag tillbringat en hel del tid i min ateljé. Det finns inga ord för hur tacksam jag är att jag har den platsen att gå till och skingra tankarna. Just nu håller jag på att sy en väska av modell större. Den heter 'Holiday in London Duffle Bag' och är ett av de mönster jag har i min webshop. En hel del utmaningar, men fantastiskt roligt!

Mer om den väskan en annan dag;)