tisdag 11 februari 2014

Evertsberg - check!


Idag har jag passerat Evertsberg!

Nej, så hurtig är jag inte att jag befinner mig där geografiskt, men jag har just fått ett spurtpris i mitt egna lilla Vasalopp.

Ni som den 'vägen har vandrat' förstår nog precis vad jag menar, eller hur!? Det är den magiska kontrollen som innebär att man avverkat mer än halva loppet. Bara knappa 4,5 mil kvar - eller som i mitt fall sju cellgiftsbehandlingar kvar och åtta avverkade! Hipp, hipp, hurra!!

Det här är en 'Vasaloppskontroll' jag markerat lite extra i mitt inre. Jag försöker hitta små positiva saker att hänga upp mig på - att se fram emot. Detta var ett. Kommande 'höjdpunkter' blir kanske följande:

  • att läkaren fasar ut fler av 'motmedicinerna', som t.ex. Tavegyl och kortison.
  • den dagen jag fått min sista cellgiftsbehandling
  • den dagen jag fått min sista strålning
  • att packa husvagnen igen (!)
  • att håret börjar växa

Då kvittrar nog fåglarna som bäst och trädens knoppar har slått ut. Då är det vår, kanske till och med försommar!

Behandlingarna får jag allt säga går bra, men jag känner att kroppen inte riktigt hinner med att återhämta sig mellan gångerna. Kroppen är sliten och jag är tröttare och lite mer orkeslös än strax efter nyår. Jag får nog räkna med att det kommer vara så här resten av min behandlingstid, men något annat vore väl konstigt.


Idag när jag stod i korridoren på onkologen för att få mig en behandlingsplats, föll mitt öga på en avfallshink som stod framför mig. Jag sa då till min kära mor, som agerade sällskap och chaufför denna gång, att 'det känns lite så där' att få ämnen som kräver dessa symboler, insprutade i kroppen. Men som min mor sa:

'Det tjänar ju förhoppningsvis ett gott syfte!' Hur konstigt det än låter...

Behandlingsdag innebär ett måste för mig. Det måste finnas hembakade knäckebröd hemma. Härliga, frasiga knäcke med mycket fröer i och lite flingsalt på toppen. Igår tog en av mina tjejer sista biten och basunerade ut att det var dags att göra nya.

Nu doftar det gott här i huset och om en knapp timme kan jag ta första biten. Det är lite som att vara gravid och man måste bara äta vissa saker. Till vilket pris som helst!

Så ikväll vet ni vad jag gör. Jag och min kropp hänger i soffan framför OS, under en av mina quiltar, med ett knäcke i mungipan!

Gott!

lördag 8 februari 2014

En tomhet av lycka...

 
Jag känner mig just nu väldigt tom inombords. Ett välbehag, ja visst, men en stor tomhet...
 
Jag har nyligen lämnat ifrån mig en quilt som jag levt med under ganska lång tid. Jag har ägnat den många timmar - hur många 'vågar' jag inte tänka på. Men den har varit ett kärt sällskap sedan långt innan jul och hjälpt mig skingra många tankar om min situation och hälsa just nu. Den har liksom blivit en del av mig, men nu har den blivit någon annans...
 
 
När min dotters fröken kom fram till mig för en tid sedan och sa att hon ville jag skulle sy en quilt till henne, tänkte jag först att 'hon vill nog bara vara snäll'. Så jag tog det inte så allvarligt.
 
Men efter att hon sagt samma sak både en och två gånger till, trillade kronan ner. Hon ville verkligen att jag skulle sy en quilt till henne!
 
 
Hon tog en sväng förbi min ateljé en dag efter jobbet, för att se om det fanns några tyger och mönster som föll i smaken. Och det gjorde det! Saken är faktiskt den att hon valde exakt samma tyger som i quilten jag precis bloggat om, men ett helt annat mönster. Tänk att två quiltar kan bli så olika med i stort sätt samma material!
 
 
Hon ville att den skulle bli stor - faktiskt den största jag sytt! Och dessutom skulle den frihandsquiltas... Lite pirrigt var det allt att få ett sådant uppdrag, men en stor ära! 610 bitar blev det i bara lapptekniksbiten i mitten.
 
 
Efter att jag räknat ut hur många bitar som behövdes till varje block, packade jag upp fyra charm packs och delade upp bitarna i olika högar. Några skulle skäras på tvären, några på längden och några en gång till. Ett antal småbitar i vitt behövdes också - typ så där en 280 stycken!
 

 
Block för block syddes ihop och skars rent för att passas ihop med varandra. Efter att jag sytt dit bården runt om var det dags att quilta ihop lapptekniken med bakstycke och vadd.
 
Då kommer mina 'urläckra' gummihandskar fram;) De kanske ser lite groteska ut, men bra är de! De hjälper mig att få bra grepp om arbetet när jag syr.
 

Eftersom quilten var så stor fick jag prova en ny teknik. Hela arbetet skulle ju hanteras i min 'lilla' symaskin. Därför fick jag dela vadden i två delar och quilta ihop en halva i taget. Det gick faktiskt riktigt bra!
 
 
Men nu, som sagt, har quilten fått byta hem. Förhoppningsvis kommer den att värma både en och två soffsittare samtidigt!
 
Nog så räcker storleken allt!
 

måndag 3 februari 2014

Quilt till fina vänner!

 
Det är nästan så det ekar här, eller hur?!

Ja, jag vet att det var ett tag sedan ni hörde något från mig, men det får nog ibland bara vara så. Nu när behandlingarna är en gång i veckan, känns det knappt att jag hinner 'landa' mellan varven.

Sen är jag så glad över att vi kom iväg på en veckas semester i Vemdalen för ett par veckor sedan. Det var kallt men så gott att få umgås med vänner och familj bland varm choklad, pjäxor och fjäll.


Men nu så har jag fattat 'pennan'!

I helgen hade vi trevligt besök av goda vänner och en av anledningarna till besöket var att jag skulle leverera en quilt jag sytt åt dem. Om det blivit som de tänkt, ligger den nu och sällskapar med en fin Chesterfieldsoffa i finrummet. Kul!

När de var här i slutet på förra året, gick vi ut i ateljén för att se vilka tyger de ville ha - och vilket mönster. Efter en stunds funderande föll valet på tygkollektionen Honeysweet. Mycket bra val, om jag får säga det själv;) Jag älskar kombinationen av färger i den här kollektionen!


Ganska så snart skred jag till verket och började klura ut hur jag skulle skära bitarna. Valet på mönster blev nämligen en liten utmaning. Först och främst för att man måste lägga ut alla bitar som ett pussel, innan man kan börja sy ihop bit för bit.



Många bitar blev det! Och det tog en bra stund att lägga ut alla bitar. Målet var att få bra spridning på både färger och mönster på tygerna.

Efter att jag lagt ut hela quilten bit för bit, samlade jag varje rad i var sin liten hög, numrerade och klara att sys ihop. Här gällde det att inte blanda ihop dem, för då skulle det inte bli några kryss i mönstret!


När jag sytt färdigt ramen runt 'kryssmönstret' var det dags att lägga ihop quilten med vadd och bakstycke. Ett litet sigill var ju också på sin plats.


När jag lagt ihop lagren med både hjälp av spraylim och säkerhetsnålar, började jag att quilta ihop den. Eftersom detta mönster är ganska så strikt, valde jag att sy raka linjer med min 'stitch-in-ditch' fot. Alltså precis i skarven mellan alla lappar.

Så här blev slutresultatet!

Tyvärr blev den här bilden lite dassig, eftersom jag kom på lite för sent (samma dag den skulle levereras) att jag inte tagit en helbild på det färdiga 'verket'. Som tur är känner jag ju mottagarna väl, så jag kan säkert få en ny chans vad det lider:)


Jaha, snart bär det av till vårdcentralen för provtagning inför morgondagens cellgiftsbehandling. Än så länge har mina värden inte satt några käppar i hjulet, utan jag har kunnat få alla behandlingar som planerat. Får väl 'hoppas' att det flyter på så.

Det är ju inget att spara på, eller hur?!