fredag 28 mars 2014

Lite trött men lycklig...


Dotterns 'jobbarmössa' är på, men både hon och jag är idag lite för 'slitna' för att göra något vettigt. Vi kommer helt enkelt inte riktigt till skott.

Så vi har tagit oss en långsam promenad genom skogen istället. Letat lite efter blommor och andra vårtecken. Nu softar hon i vagnen och har det nog riktigt gott där ute under filten.


Jag måste få berätta om min gårdag, då jag gjorde något som jag inte gjort på 17 år. Jag satt på en hästrygg!

Härom dagen fick jag frågan om jag ville följa med en vän på en tur med hennes hästar. Om hon bara visste hur glad jag blev! Det är något alldeles visst med hästar. Det ger så mycket ro och energi att bara få vara i deras närhet. Jag red en hel del i min 'ungdom', men nu som sagt var det ett bra tag sedan.


Sen är jag oerhört glad att min kropp ville ställa upp på detta lilla 'äventyr'. Att det fanns tillräckligt med kraft i armar och ben efter tisdagens nästsista (!) cytostatikabehandling. Ja, för det känns som om mina få muskler har blivit svagare och svagare för varje behandling. Som om muskelcellerna dör de också. Ibland blir detta mer uppenbart. Som när jag ska lyfta upp dottern i famnen, eller när jag ramlade i slalombacken i vintras. Oj, va svårt det var att komma upp igen! Lite pinsamt när en kille kom fram och undrade om jag (tanten) behövde hjälp...

 
Men gårdagens strapats gick alldeles utmärkt och jag lyckades till och med trava lite!

Om det känns i kroppen så här dagen efter? Ja, det kan du skriva upp!

Men det var det värt... Tusen gånger om!

torsdag 20 mars 2014

Ragquilts i babyformat!


En liten förvarning...

Idag blir det många bilder! Men det gör förhoppningsvis inget;) Med vårdagjämning och allt är det ju härligt med lite färg.

 

Det finns en sorts quilt som jag gillar extra mycket och det är ragquiltar! De är SÅ gosiga och fluffiga!

När jag för ett tag sedan fick in mina tygkollektioner med barnmotiv till butiken, slogs jag av en tanke. Varför inte sy upp en ragquilt i babyformat i varje kollektion?! Dels för att erbjuda den sysugna ett kit med allt som behövs för att göra en ragquilt, inklusive en utförlig beskrivning. Allt man behöver ha hemma är lite nålar, tråd och lite verktyg som t.ex. sax och rullkniv.

Nu finns det därför möjlighet att beställa sådana quiltkit i webbutiken!

 
 
Quiltarna finns i fyra olika färgställningar/kollektioner och blir ca 95x105 cm stora. Alldeles lagom för en liten bebis.




Men så finns det säkert en och en annan i detta avlånga land som inte har lust att sätta sig vid symaskinen, utan vill få en quilt levererad och klar. Självklar finns också den möjligheten! Jag sätter mig gärna bakom symaskinen och fixar det åt dig!

Även detta går att beställa via webshopen. Fiffigt, eller hur;)

 

Det här är ju en perfekt present för t.ex. ett litet barnbarn. Man kan riktigt se framför sig hur det lilla knytet ligger på quilten och undersöker fransarna med sina små fingrar.


Hur gulligt som helst!

onsdag 12 mars 2014

Hårtuber!


Varje gång jag går in genom dörren till onkologens dagvårdsavdelning - där jag får mina cytostatikabehandlingar - slås jag av en tanke. Jag är inte ensam! Igår när jag var där, fanns det bara en enda plats ledig. Alla andra stolar och sängar var upptagna med patienter som alla bär på ett livsöde.

Med detta i åtanke skriver jag dagens inlägg.

I höstas skrev jag ett inlägg om ögonblicket jag insåg att jag börjat tappa mitt hår och om stunden när rakapparaten sattes mot mitt huvud. Den kvällen sydde jag mig några tuber att ha på huvudet. Varken peruken jag fått, eller de huvudbonader som fanns på marknaden kändes nämligen som 'jag'.


I stort sett varje dag har dessa tuber både värmt mitt huvud och skyddat min 'integritet', så att säga. Så kul är det inte att gå omkring som en liten 'skalle-Per';)

En dag på onkologen kommenterade min sköterska hårtuben jag hade på huvudet och till och med sa att den var fin;) Under samtalet som följde förstod jag att det fanns många som jag, som haft svårt att hitta något att ha på huvudet. Sköterskan undrade därför om jag kunde tänka mig att eventuellt sy sådana på beställning.


Detta hände nog någon gång i november, men det var inte förrän härom dagen jag fick inspiration och ork att göra något av det. Kan jag göra något för att lindra vandringen för en av mina 'medresenärer', så är detta det minsta jag kan göra...

Från och med igår finns det därför möjlighet att beställa dessa på min webshop. Så känner du någon som vandrar en liknande väg som jag, får du gärna tipsa om detta.

Finns bara kraften syr jag mer än gärna en tub eller två!

torsdag 6 mars 2014

Och där gick luften ur...


Härom dagen när mannen min drog norrut för att 'beta av' nio mil i Fädrens Spår, vill jag inte vara sämre. Symaskinen fick därför flytta in från ateljén in i vårt hus för att jag skulle kunna avverka en och en annan kilometer söm medan tjejerna susade gott i sina sängar.

Jag bollade flera projekt i luften.


Jag har bl.a. länge haft en tanke att sy upp en quilt av en jelly roll. När jag haft besök i butiken har jag ibland hört: 'Åh, du har så fina tyger, men jag skulle inte veta hur jag skulle göra!'

Därför rullade jag ut en jelly roll, skar dessa remsor i bitar och började sy. Quilten kommer att hänga i ateljén framöver, för att förhoppningsvis vara en källa till inspiration.


Men med en ljudbok i örat och löpande-band-princip kan det ibland gå lite för fort...

För ett par dagar sedan var 756 bitar ihopsydda till 42 block. Jag kände mig nöjd! När jag dock började lägga ut blocken på golvet för att bestämma hur de skulle sys ihop, fick jag känslan av att 'det är något som inte stämmer'. Jag flyttade runt bitarna, snurrade på dem, men utan framgång.

När jag väl ställde mig upp och granskade allt på håll, insåg jag fakta. Jag hade sytt ihop bitarna fel!

Jag stod och tittade en stund, tog ett djupt andetag, en stor tugga chokladmuffins...


...och gick ner i källaren och vek tvätt.

Jag behövde distans till 'eländet'!


Visst skulle jag kanske kunna trolla bort felet lite och många skulle nog inte ens märka det. Men det skulle jag! Nej, fram med sprätten! 42 block skulle delas på mitten och sys ihop rätt. Några timmar bakom sprätten fick det allt vara värt.


Nu är bakläxan klar och blocken är ännu en gång förenade.

Rätt den här gången!