fredag 29 augusti 2014

Minkyfilt till lilla Alva!


Ibland när det föds en ny liten människa till detta jordeliv, får jag vara med på ett litet 'hörn'. Ja, inte direkt i 'real life', utan så där lite på avstånd.

För inte alls så länge sedan föddes det en liten prinsessa vid namn Alva och jag fick vara med och hälsa henne välkommen. Äran föll nämligen på min lott att sy en gosig filt till henne.


Och får jag säga det själv, var det länge sedan jag sydde något så sött! Kombinationen vit minky och ljusrosa trikå med vita stjärnor, ja den kan bara inte misslyckas! Blev nästan sugen på fler småttingar. Men 'nej' och åter 'nej'. Det skåpet är stängt - för all framtid.


Vilken tur däremot att andra har sina luckor på glänt! För då kanske jag får äran att vara med på ytterligare ett hörn eller två!


Kära läsare... Fortsätt föda små söta bebisar och titta sen in till Quiltmakeriet. Kanske något kan passa ditt lilla mirakel;) Det går antingen att beställa färdiga filtar, men även tyger till den som vill sy själv. I veckan fick jag t.ex. hem fler härliga minkytyger.

Idag sydde jag ett par mysig byxor till mitt egna mirakel nummer 3.

Bara för att det var roligt - inget annat!


Nu tar vi helg, hela familjen. I morgon ska vi umgås med vår kära församling. Hela dagen lång, med god mat, gott umgänge och förhoppningsvis fint väder.

För exakt ett år sedan skulle vi också åka på gemenskapshelg med församlingen. Den fredagen var mörk - för då hade jag precis fått beskedet att cancern hade fått sitt grepp i min kropp.

I år blir det istället en dag av ljus och glädje. För jag har kommit ur denna kamp!

Stark och redo att ta del av vardagen igen!

onsdag 27 augusti 2014

Tack rehab!


Hur sammanfattar man en helt fantastisk vecka på cancerrehabiliteringen? Ja, för det är så det får bli - även om jag hade ambitionen att skriva flera gånger under 'resans gång'.

När jag satte mig på tåget hem till kära familjen var jag uppfylld av endorfiner, glada minnen... och en hel del längtan att få krama om de mina. När jag kom hem sa min minsta tjej, som snart fyller fyra: 'Mamma, nu får du aldrig försvinna mer. Fast ibland får du åka till vårdcentralen.' Älskade barn...


Veckan på Mösseberg var kantad av fina människor som på många sätt gjort en liknande resa som jag - drabbats av någon form av cancer. Och vilka starka, tappra och kämpande kvinnor! Jag är så glad att jag, om än bara för några dagar, fick ta del av deras historia och lära känna dem. Vi har skrattat, vi har pratat och titt som tätt har små tårar tittat fram i våra ögonvrår.


Genom olika sorters träning har min kropp fått hjälp att vakna till liv. På måndagen träffade jag en sjukgymnast, som utformade ett personligt träningsprogram för mig. Sen har vi haft vattengympa, avslappning, stretchpass, dansat latinska danser (tacksam att ingen såg oss - men roligt hade vi) och gått långa, sköna promenader... Att jag sen unnade mig en ljuvlig massage med varma stenar, ja, det gjorde ju inte saken sämre!


En av kvällarna hade vi något som kallades 'färg och form'. Då fick vi gå loss med färger och penslar. Riktigt kul faktiskt!

På måndag morgon kommer jag att ta ytterligare ett steg in i vardagen. Efter ett helt års sjukskrivning, ska jag åter igen få sätta mig i min stol på jobbet och starta datorn. Jag ska nämligen börja jobba lite smått! Hoppas jag kommer ihåg hur man gör...

Det kanske är som att cykla;)

söndag 17 augusti 2014

Dags för rehab!


Om du följer mig på Instagram har du kanske sett att jag inlett en ny fas i min rehabilitering till 'vardagslivet'. Strax efter två i dag satte jag mig nämligen på tåget för att ta mig hit -

 
I fem dagar kommer jag att få genomgå en intensiv cancerrehabilitering på Mössebergs kurhotell i Falköping. Jag känner det som en stor förmån, för jag vet att det inte är alla förunnat. Vi är drygt 20 personer, alla med någon form av cancer, som tillsammans ska komma några steg närmare ett friskt liv.


När jag, efter att jag lämnat mina väskor på rummet, skulle leta upp min grupp, tog det inte många sekunder att förstå då jag hittat dem. 98% av alla såg nämligen ungefär ut som jag! Kort och snaggat hår på utväxt - ett tecken på att vi alla haft en tuff resa under det gångna året.


Efter en stunds rundvandring på kurhotellet, fick vi ta del av kvällens måltid - en buffé bestående av lasagne, krispiga grönsaker och efterrätt.

Nu sitter jag i ett vackert allrum med kanske fem meter i tak, gedigna möbler och en stor flygel. Min kropp pulserar fortfarande av värme, efter att ha kopplat av en stund i hotellets pooler - både med och utan bubblor. Längd efter längd lät jag kroppen kännas tyngdlös. Och ni som känner mig förstår nog att jag njöt av att temperaturen var mellan 34-38 grader. Inte ens jag har mage att klaga;)


Nu är klockan över tio och då mitt program börjar redan vid åtta i morgon bitti, bör jag nog krypa till kojs snart. När jag nu sneglar på mitt program för morgondagen inser jag att jag inte kommer vara sysslolös. Jag är inbokad vid fem tillfällen och det är allt från träningspass till träff med både sjuksköterska och sjukgymnast.

Det kan nog bli riktigt bra det här!